Sommartid ordnas det ofta gårdsloppis, det vill säga loppis där folk släpar ut obehövliga saker på sin gård och bjuder in köpare. Den här typen av loppis är ju av sin natur tillfälliga och kan därför vara lite svåra att hitta, men det lönar sig att följa med facebookgrupper för lokala evenemang, och kanske till och med läsa lokaltidningens annonser. Eller så kan man göra som jag i söndags: hitta en skylt där det står ”kirppis” och en pil vid vägen, och bara svänga in och se vad det finns. Ibland tycker jag att det känns lite konstigt att bara klampa in på nåns gård, men då försöker jag bara komma ihåg att det är därför sakerna står där.
Eftersom sakerna till salu oftast är sådana som ägarna vill bli av med snabbt, och det typiskt inte finns några fastställda priser eller prislappar, så är det här ett utmärkt tillfälle att göra bra fynd. Ofta kostar saker typ en euro, och har man en hel hög så brukar det gå bra med en femma. Vill man så kan man ju också försöka pruta, eller köra med ”Får jag den här för två euro?”-taktiken.
I söndags besökte jag två gårdsloppisar i Karis, ett som min mamma hade läst om på facebook, och ett som jag som sagt bara råkade se en skylt för längs vägen. På det första loppiset hittade jag en låda med plastleksaker och en teburk i trä som jag ska ta till jobbet. Sen hade de också massor med barnböcker, så jag plockade ut en hel hög till min guddotter. Bland annat hittade jag flera av Elsa Beskows klassiker och ”Agaton Öman och alfabetet” av min favoritbarnboksförfattare Sven Nordqvist. Hela kalaset gick på 5€. På det andra loppiset blev det inga fynd den här gången, men i alla fall var det trevligt att se ett nytt område med fina gårdar.
Leva Loppis 